Vi lever i en tid då även ledande nationalekonomer och politiker börjat ifrågasätta etablerade ekonomiska doktriner och ekonomisk-politiska normsystem. Intresset för andra teoretiska synsätt och riktlinjer för den ekonomiska politiken har ökat, inte minst bland dagens ekonomistudenter vid universitet och högskolor. Samtidigt råder det fortfarande stor okunnighet bland politiker och inom massmedia om alternativa ekonomisk-politiska strategier och om alternativa ekonomiska teorier.
Neoklassiska modeller har länge haft en hegemonisk ställning inom nationalekonomin. De utgår oftast från förenklade och orealistiska antaganden om människan och, ekonomins och ekosystemens funktionssätt. Antaganden om att människor är rationella och egoistiska varelser med tillgång till full information ligger oftast till grund för analyser av till exempel arbetslöshet och ekonomisk utveckling. Neoklassiska modeller har använts för att underbygga förslag om avregleringar av arbets- och finansmarknaden, sänkta A-kassor, lägre löner samt om en utförsäljning och konkurrensutsättning av den offentliga sektorn.
Den ekonomiska politiken avspeglar den neoklassiska teorins och de nyliberala dogmernas dominans. Samhällets ekonomiska experter har skolats i neoklassisk nationalekonomi. I många fall har de rentav varit pådrivande och verkställare av de senaste decenniernas åtstramningspolitik. Utomstående har varit omedvetna om de bakomliggande ideologierna samt om det svaga forskningsmässiga och demokratiska stödet för den förda ekonomiska politiken. Effekterna av denna ekonomiska politik har varit förödande globalt, men även i Sverige. Vi har fått allt fler människor som lever i fattigdom, samtidigt som de rika har blivit allt rikare. Sammantaget har de ekonomiska ojämlikheterna ökat dramatiskt sedan 1990-talskrisen. De negativa konsekvenserna har drabbat de mest exkluderade grupperna i samhället disproportionerligt. Den förda ekonomiska politiken har också inneburit en uppmuntran till ohållbara konsumtions- och produktionsmönster som bidragit till att öka den globala miljöförstöringen.
Vi menar att den neoklassiska skolans dominans måste brytas. Vi är inte främmande för att använda matematik i den ekonomiska analysen. Men nationalekonomin får inte förblindas av matematik och tro sig vara en naturvetenskap. Ekonomi är en samhällsvetenskap och en beteendevetenskap. Nätverket strävar inte efter att ersätta en ekonomisk dogm med en annan utan pläderar för en pluralistisk nationalekonomi. Det innebär att dagens forskning, undervisning och ekonomisk-politiska beslutsfattande bör ge större utrymme för andra ekonomiska synsätt än det neoklassiska.
‘Heterodoxa’ teorier och perspektiv bör få ökat utrymme i forskning, undervisning, ekonomisk debatt och slutligen i den ekonomiska politiken. Den heterodoxa traditionen innefattar post-keynesiansk teori, politisk ekonomi, marxistisk teori, feministisk teori, ekologisk ekonomi, institutionell teori, evolutionär-schumpeteriansk teori, beteendeteori, komplexitetsteori samt den historiska skolan. Traditionen omfattar även den österrikiska skolan. Vi behöver inte hålla med om skolans politiska slutsatser för att hävda att den kan öka vår förståelse av ekonomiska processer och av mänskligt handlande. Några exempel på alternativa synsätt som många av nätverkets medlemmar vill lyfta fram mer är:
Analyser av den makroekonomiska utvecklingen kan inte reduceras helt och hållet till en fråga om enskilda beteenden, dvs makroekonomisk analys är någonting mer än en tillämpning av mikroteori.
Den s.k metodologiska individualismen bör ifrågasättas. Politiska institutioner och ekonomiska strukturer är inte bara ett resultat av enskilda beslut och preferenser. De sätter också gränser för och påverkar aktörernas handlande och värderingar under en viss tidsperiod.
Ofrivillig arbetslöshet existerar och påverkas av den effektiva efterfrågan.
Penningekonomin skiljer sig avsevärt från byteshandelsekonomin. Privata banker skapar pengar vid utlåning i moderna kapitalistiska ekonomier.
Människor agerar inte alltid rationellt utifrån sin kunskap om omgivningen och om effekterna av sina beslut. Osäkerheten är fundamental vid ekonomiska beslut.
Allmänna jämviktsteorier ger inte utrymme för strukturförändringar, kumulativa processer och flockbeteenden. De ger därför dålig vägledning vid studier av makroekonomisk stabilitet och utveckling.
Makroekonomisk teori måste beakta att en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning inte behöver stå i konflikt med andra ekonomiska målsättningar, så som låg arbetslöshet eller strukturell omställning.
För att verka för en inkluderande samhällsekonomi krävs en analys av olika former av exkludering av människor samverkar. Exempelvis intersektionell analys, feminism och antirasism är viktiga verktyg för att förstå hur diskriminering och marginalisering sker samt för att motarbeta förtryck och verka för en inkluderande samhällsekonomi.
Kvantifiering av naturresurser i monetära termer kan leda till irrationell hushållning av resurser. Omställningen till en ekonomi som är fossilfri utan att överexploatera andra naturresurser kräver en annan syn på tillväxtens önskvärdhet, innehåll och mekanismer än den som kännetecknat den ekonomiska teorin under efterkrigstiden.
Det finns visserligen neoklassiska modeller som beaktar att individernas rationalitet och information är begränsad och att marknadsregleringar kan vara nödvändiga i vissa fall. Finanskrisen krävde modifieringar av de etablerade makroekonomiska modellerna. Men neoklassiska ekonomers teorier sedan finanskrisen om möjligheten av ekonomisk stagnation och om finanspolitikens centrala roll i den ekonomiska politiken framstår som outvecklade i jämförelse med deras motsvarigheter i till exempel den post-keynesianska traditionen. Studier av bland annat IMF och OECD som belyst att den ekonomiska utvecklingen tagit skada av den ökade ojämlikheten i västvärlden under de senaste fyrtio åren har ingen förankring i de dominerande makroekonomiska modellerna. Studierna knyter däremot an till den post-keynesianska litteraturen och till den ekonomiska teorin bakom “den nordiska/svenska modellen”. Neoklassiska makroekonomer har dessutom ignorerat eller varit kallsinniga inför banbrytande teorier och empiriska studier inom den post-keynesianska traditionen om affärsbankernas betydelse för penningutbudet och om pengarnas ursprung och funktion i en utvecklad kapitalistisk ekonomi.